ID

Scen: Riksteatern (turnerande föreställning)

Manus: Rasmus Lindberg

Regi: Gustav Deinoff

Premiär: dec -06

Scenografi: Jag

Assistent:-

Övr. medverkande: Mårten Andersson, Bernard Cauchard, Astrid Kakuli, Sandra Malmquist

Ola Kjelbye (foto)

Kostym: Jag + ensembeln

Foto Ola Kjelbye

En bild av den mest komplicerade scenen i föreställningen. Sandra var på scenen med en modell av en detektivbyrå och en trådlös kamera. Hon filmade i modellen som projicerades upp på en av skärmarna. På den andra hade vi klippt in Sandra i själva modellen, men utan ljud. Dialogen sköttes sedan utav Mårten som sa (försökte synka) sina repliker till Sandras läpprörelser. Puh!

Modellen från olika vinklar.

Scenografi:

ID var en föreställning med lite speciella förutsättningar. Dels valde skådespelarna regissör, scenograf och koreograf (tror dock jag har Joakim Stenshälls lobbying att tacka för att jag kom med). Gustav Deinoff och jag kände alltså inte varandra alls när vi började. Från början skulle Lars Norén skriva manus (blev sent omsider istället Rasmus Lindberg), men när det var dags för teknisk kollationering fanns det inget manus. Det enda jag visste var att det på något sätt skulle handla om identitet och föreställningen skulle turnera i gympasalar.

Eftersom jag inte visste vad som skulle spelas, började jag kolla på gamla grekiska amfiteatrar, som ju var neutrala spelplatser. Jag tänkte att man kunde bygga en liten amfiteater i en dräkt av gympasalsestetik, så att miljön där den spelades blev en del av scenografin. Jag lade dessutom till projektioner, så att man skulle kunna anpassa scenografin till det manus som så småningom skulle komma. Jag ville att scenografin skulle fungera som en fjärde skådespelare som är med och berättar på ett interaktivt sätt. Gustav var med på noterna. Det var ett väldigt kul projekt att vara med i, men blev förfärligt stressigt på slutet eftersom vi fick vänta så länge på ett manus. Trots det och de konstiga förutsättningarna från början blev jag mycket nöjd med resultatet.

Premiär på Hermodsdalsskolan i Malmö

Regissören i gradängerna.

Andra spelplatsen i Umeå. Det blev fint att det var ett riktigt handbollsmål i bakgrunden.

Research:

Föreställningen var en stor apparat. Dels samarbetade vi med två högstadieskolor i Malmö - Backa och Hermodsdal. Dessutom samarbetade vi med lärarutbildningen i Malmö. Även fler parter var inblandade. Den som vill veta mer kan läsa projketbeskrivningen.

Eftersom manuset dörjde hade vi mycket tid till reseach innan. Denna resulterade bland annat att skådespelarna fick göra egana "mockumentaries" som sedan användes i föreställningen.

En av Astrids teckningar.

Jag gjorde också bilder där jag klonade ansiktena på skådespelarna. De användes dock aldrig i föreställningen.

En av Mårtens "mockumentaries"...

...och en av Astrids.

Jag var på en bildlektion med elever från Hermodsdals-skolan. Vissa bilder använde jag sedan i projketionerna.

Projektioner:

Det mest tidskrävande arbetet var alla projektioner. Jag ville att det skulle vara spretigt, och att bilden ibland skulle hamna i direkt dialog med texten. Det fanns hundratals projektioner av filmer och bilder. Här är bara ett fåtal med.

De tre gröna gubbarna.

Kostym:

Kostymen var ganska enkel. Dels hade skådespelarna "gympasalskläder" som de hade valt själva så att de skulle se privata ut, dels så hade alla en grön "uniform" med varsitt nummer, så att de skulle bli anonyma, typ fångdräkt. Sedan växlades det under föreställningen mellan dessa två typer av kostymer. Ibland med en rasande fart.

Kostymavdelningen tillverkade också en liten variant av kostymen till den onde figuren Kalamarin. Tyvärr har jag ingen bild, men den var jättefin.

Foto: Ola Kjelbye

Den mer "privata" kostymen.

Efter föreställningen i Umeå.

Foto: Ola Kjelbye

Foto: Ola Kjelbye

Foto :Ola Kjelbye

Foto:Ola Kjelbye

Foto: Ola Kjelbye

Foto: Ola Kjelbye

Foto :Ola Kjelbye

Foto: Ola Kjelbye

Sagt om scenografin i recensioner:

"Ja, inte blev det särskilt traditionellt och det blir lite oro på de specialbyggda gymnastikbänkarna i Sporthallen i Älvsbyn när skådespelarna börjar tala direkt till sin publik... Det är actionfyllt så det förslår, film på de där handbollsmålen, bomber som sprängs, tuffa privatdetektiver och ondsinta skurkar."

Marianne Söderberg, Norrbottenskuriren (läs hela recensionen)

© Åsa Berglund Cowburn, 2011-06-17, asaberglund64@hotmail.com