Ännu mer om alla vi MVG- och ADHD-barn i Bullerbyn
Scen: Ung Scen Öst
Manus: Andreas Boonstra & Malin Axelsson
Regi: Andreas Boonstra
Premiär: 11-03-03
Scenografi: Jag
Assistent: -
Övr. medverkande: Josefin Ankarberg, Pamela Cortés Bruna, Björn Elgerd, Sandra Huldt, Arvid Pettersson, Sandra Stojiljkovic, Eric Steern, Andreas Stridner
Kostym: Jag
Ljus: Per Krantz
Här ovan skisser som jag gjorde till teknisk kollationering för att kolla att idén skulle funka med alla scener.
Scenografin:
Förutsättningarna för Ännu mer om alla vi MVG- och ADHD-barn i Bullerbyn liknade lite dem som i ID. När det var dags att lämna in modell och ritningar till verkstäderna så att de skulle kunna bygga, var manuset långt ifrån klart. Jag hade bara läst brottstycken. När det var dags att lämna in kostymskisser visste jag varken vilken som skulle spela vilken roll, eller hur många roller det var.
Detta gjorde att det behövdes ett rum som kunde vara flexibelt. Pjäsen utspelas i skolans värld, och alla försök att tänka utanför kändes bara krystade. Det blev alltså det som kanske är världens mest förutsägbara rum - klassrummet. Jag blev fascinerad av hur statiskt det faktiskt är. Det har sett likadant ut sedan 1800-talet, och en googling visade också att det ser likadant ut världen över.
Vad betyder det? Är klassiska klassrummet optimalt för inlärning?
Nästa fråga blev varifrån klassrummet skulle presenteras. Det perspektiv som vi ju alla har haft är ju "elevperspektivet", d v s det man har när man sitter i skolbänken som elev. Detta är dock inte något vidare teaterperspektiv, eftersom de flesta då blir bortvända från publiken. Jag bestämde att det skulle bli ett "snurrande klassrum". Att man skulle få se klassrummet från alla håll, med en förhoppning om en viss klaustrofobisk känsla.
Hur detta skulle lösas blev nästa problem. Den första tanken var ju en snurrscen, men till det var både budgeten och scenen för liten. Det fick bli väggmoduler i stället, och med dessa fördelen att rummet blir dynamiskt och kan spricka upp.
En del hemmascener gjordes också. Dessa löstes med projektioner. En på varje vägg.
Köket gjordes med hjälp av ett foto på ett kök som projicerades på en vägg. På en annan projicerads med tapetmönster. Köket var den roligaste projektionen så den fick vara med både i dubblad och tripplad version. (Köket på bilden är byggt av min morbror som gör köksinredningar.)
Här ovanför bilder ur den PP-presentation som användes vid presentationen av idén. Överst en undersökning av klassrummet delar. I mitten den första modellen jag byggde för att pröva idén. Nederst den bild som jag kom att tänka på när jag testade olika perspektiv. Den låg senare till grund för affischen (nedan).
Affisch: Mattias Broberg
Till vänster bilder från testmodellen. (Tyvärr råkade jag slänga alla bilder på den slutgiltiga.)
Projektionen till Stinas sovplats. Den är helt inredd efter sången om sovplatsen med Rykene sängstomme, färgen Sommarregn från Alcro Becker, lampan André, ramar Fjällsta, etc.
Här ovanför kostymskisser. Den längst ner till vänster "Produktionen och Konsumtionen", mina favoriter, fick tyvärr inte vara med, utan ströks ganska tidigt ur manus.
En första skiss bara för att visa min idé på förteknisk kollationering. Gjorde den utifrån ett skolfoto på internet. (Personerna på bilden har inget med pjäsen att göra.)
Det mesta gick att lösa med Östgötateaterns stora klädförråd, klädbutiker i Linköping och Eksons. Det enda som tillverkades var Kerstins folkdräkt och på peruk gjorde de ett fint marxskägg.
Skissen till Yngve, och Andreas provar på kostymavdelningen.
Foto: Markus Gårder
Kostym:
Kostymen var ett sjå att få ihop, av olika skäl. Dels var ju som sagt manus långt ifrån klart vid kostymkollationering. Dessutom var det massor av roller, som mest 49 stycken (på sex skådespelare). Det gick dock ner till ca 30 i slutversionen. Jag visste inte heller när jag ritade kostymen vem som skulle spela vilken roll. Med så många roller säger det sig självt att det blir många snabba byten, vilket också var en huvudvärk.
Roligt var det emellertid. Min första idé var att plocka upp "pedagogiska färger" (sådana som har ett namn som inte är sammansatt, typ röd, gul etc.). Det andra var att de skulle ha "etiketter". Jag tycker att pjäsen handlar om skolans fömåga att nagla in folk under just en viss etikett, så att säga skapa klichéer.
Det fanns också olika slags roller. Jag identifierade fem olika grupper:
- Bullerbyfolk - d v s de som pjäsen handlar om, främst ungdomar. Dem ville jag ha hyfsat naturalistiska, men med förhöjningen i färgen och "etiketten".
- Deus ex Machina - alltså karaktärer som är till främst för handlingen eller för att förtydliga något. T ex Marple och Marx. Dessa fick gärna vara "utspejsade".
- Roller i roller - barnen spelar själva pjäser i pjäsen. Dem ville jag att de skulle se ut som om de dykt ner i en "utklädningslåda".
- 1800-talare - MVG-Kerstin får en uppenbarelse av 1800-talet och människor i pjäser då. De skulle mest se ut som den nutida föreställningen av hur människor såg ut då (utan några större behov av naturalism).
- Barnroller - Fyra undomar från Folkungaskolan som spelar en roll i pjäsen. De skulle mest se ut som om de hade satt på sig för stora kläder (d v s en för stor vuxenroll).
Foto: Markus Gårder
Foto: Markus Gårder
Foto: Markus Gårder
Foto: Markus Gårder
Foto: Markus Gårder
Foto: Markus Gårder
Foto: Markus Gårder
Foto: Markus Gårder
Sagt om scenografi och kostym i recensioner:
"Men i gengäld är det så bångstyrigt iscensatt under Boonstras halvkaotiska regi att det uppstår glädjekluckar inombords. Främst under första aktens sanslösa framfart i scenografen Åsa Berglund Cowburns lika symboliskt oregerliga som funktionellt definierade klassrum."
Margareta Wiman, Nummer (läs hela recensionen)
"Etiketter klistras på oss alla och hos Ung scen öst är var och en ”kvalitetsstämplad” på tröjmagen. Sådant tvättar man inte bort i brådrasket."
Pia Huss, DN (läs hela recensionen)
© Åsa Berglund Cowburn, 2011-06-17, asaberglund64@hotmail.com